Ett politiskt protestutspel blev årets mest omtalade händelse. Mitt under tävlingen tog sig en man upp på scenen med en banderoll med budskapet ”Boycott Franco and Salazar”, riktat mot diktaturerna i Spanien och Portugal. TV-kamerorna styrdes snabbt bort från händelsen och protesteraren avlägsnades, men incidenten räknas som den första tydliga politiska demonstrationen i Eurovisions historia.
Röstningssystemet ändrades återigen efter förvirringen kring den norska omröstningen året före. Jurystorleken minskades från tjugo till tio personer. Varje nationell jury hade nio poäng att fördela mellan sina tre favoritbidrag. Normalt tilldelades dessa 5, 3 och 1 poäng, men reglerna medgav även andra fördelningar beroende på hur jurymedlemmarnas röster föll.
Totalt kunde högst 144 poäng fördelas.
Samtidigt gjorde Portugal debut i tävlingen, medan Sverige stod över årets upplaga på grund av en konflikt bland svenska artister. Trots förändringarna bestod startfältet fortfarande av sexton nationer.
Portugal fick dock en tuff start på sin Eurovisionhistoria. Landet slutade utan poäng och blev därmed den första debutanten som inte lyckades få en enda poäng i tävlingen. Även Tyskland, Schweiz och Jugoslavien blev poänglösa.
Årets upplaga är också ökänd av en annan anledning: nästan inga TV-bilder finns bevarade. Förutom några korta sekvenser från vinnarens repris anses den fullständiga sändningen vara förlorad. Därmed är 1964, tillsammans med 1956, en av de Eurovisiontävlingar som i princip inte längre kan ses i sin helhet.
Flera intressanta milstolpar noterades bland deltagarna. Nederländerna representerades av Anneke Grönloh, som hade indonesisk bakgrund och blev en av de första artisterna med utomeuropeiskt ursprung att tävla i Eurovision. Spanien skickade dessutom Los TNT, den första gruppen med tre eller fler medlemmar i tävlingens historia.
