Efter återkomsten av Finland, Norge, Portugal och Sverige året innan var deltagarfältet denna gång oförändrat. Samma arton nationer som 1971 deltog även nu. Den skotska huvudstaden stod för värdskapet detta år, vilket är den enda gången som tävlingen arrangerats i Skottland.
En jurygrupp från varje deltagande nation bestod av två jurymedlemmar, en yngre och en äldre. Varje jurymedlem gav mellan 1 och 5 poäng till varje bidrag, med undantag för det egna landets bidrag. Systemet var oförändrat jämfört med året innan.
Den stora förhandsfrågan var varför tävlingen inte arrangerades av Monaco, som hade vunnit året före.
Årets tävling blev därmed ett av de tydligaste exemplen på att värdskapet under de tidiga decennierna inte alltid hamnade hos vinnarnationens eget TV-bolag. Faktum är att det redan hade hänt flera gånger tidigare, men sällan under så uppmärksammade omständigheter.
Röstningssystemet från 1971 behölls. Det innebar att varje land representerades av två jurymedlemmar som individuellt bedömde samtliga bidrag. Systemet gav betydligt högre poängsummor än de juryformat som hade använts under 1960-talet och gjorde att resultattavlan ofta förändrades snabbt under omröstningen.
Bland de återkommande deltagarna märktes Vicky Leandros, som redan hade tävlat för Luxemburg 1967. Hon blev därmed ett av de tidiga exemplen på en artist som återvände till Eurovision flera år efter sitt första framträdande.
